Nagra rader fran det lilla huset pa prarien

Hej, det var val nu dags for mig att gora ett bidrag. Dock tror jag inte att det ar jatte manga som dott av nyfikenhet hur jag har det. Men mamma, kanske farmor har dock svart och se att du irrat dig in hit. Men jag mar jatte bra, bor i en judisk familj sa jag har konverterat och heter numera Mostein istallet for Moberg.

Ikvall var vi pa nagot som kallas Linnea lodge, en forening dar amrikaner med svensk anknytning traffas och hittar pa svenska saker och arligen sa kommer eleverna dit. Nu var det dags for oss. Om ni hort era svenska barn nynna pa national sangen, waterloo eller auld lang syne sa var det idag dags att framfora eller mer forstora dessa latar. Jag har hort mycket daligt i mitt liv och mestadels ar det jag sjalv framfort det, men det har tog nog priset. Det ar svart att beskriva men om de som var dar hade haft en aningen battre horsel sa skulle det nog vara det sista aret vi blev ditbjudna. Annars var allt kanon, dom stallde fragor, vi gjorde en kort presentation om oss sjalva och sen var det semlor och mingel. Dar jag fick en valdigt bra kontakt med en kvinna. Det hande nagot nytt, hon sprang inte. Hon tillsamans med de andra dar hade en intressant historia att beratta. Sa mamma var bered pa att du behover en plats extra i bilen hem till Dalsjofors.

Tack for att ni lyssna,
kom garna tillbaka.

Daniel Moberg