torsdag 16 april 2009

Manlig kärlek

Episoden som ni nu ska få läsa inträffade i måndags, men jag känner att jag inte har varit känslomässigt redo för att blogga om den förrän nu.

I måndags var nämligen vår (Andreas, Daniel, Erik och Filip) sista tennislektion. I slutet av lektionen skulle vi överlämna en "hej då och tack" present till vår lärare Izzy Derkos. Men för att ni ska förstå det fantastiska i berättelsen så måste ni förstå vem Izzy Derkos är. Izzy är gissningsvis runt 60 år. Han är stor och man ser att han en gång i tiden har varit fruktansvärt vältränad. Han har/hade inte muskelbyggarkroppen utan den där seniga, sega kroppen som man inte kan få utan väldigt hårt arbete. Izzys röst är också central i sammanhanget. Rösten är seg och när Izzy pratar så väser han fram orden. Tänk er en högt uppsatt militär som har skrikigt för mycket och ofta på sina underordnade. Kort sagt, Izzy Derkos är inte personen du vill möta i en mörk gränd mitt i natten. Ungefär så här tänkte vi om Izzy efter vårt första möte. Men vi märkte allt eftersom våra tennislektioner gick, att bakom den hårda fasaden fanns ett mycket mjukt inre, men det var inte förrän måndags som vi verkligen som vi fick uppleva det på nära håll.

Så, tillbaka till lektionen i måndags. Efter lektionens slut så är det dags för oss att lämna över vår present. Andreas stegar fram och säger "Thank you for being our coach the last 4 weeks", samtidigt som han räcker över presenterna. Izzy tar häpet emot presenterna och säger med darrande röst "Thank you guys, but this is to much". Var på han delar ut fyra stora kramar som håller på att knäcka nacken på oss. Nu låter kanske inte det här så fantastiskt men det var det verkligen. Tänk er denna stora man med den väsande rösten inte långt i från tårar. Tänk er en stor skrämmande björn som på en millisekund förvandlas till "Björne" (http://wwwc.aftonbladet.se/puls/9903/26/bjorne.jpg). Jag vet att det var inte bara jag som var nära att fälla en tår just då.

För att få en känsla för hur stämningen var så kommer här ett klipp: http://www.youtube.com/watch?v=zVNTdWbVBgc
(klipp ut och klistra in i adressfältet)

Bild på Izzy: http://www.santarosa.edu/for_students/athletics/physical-education/faculty/faculty_images/derkos.jpg


Högaktingsfullt


Filip Ahlin

3 kommentarer:

  1. Jag instämmer, det var vackert. Troligare sorgligare än det kommer vara när jag lämnar min host-familj.

    SvaraRadera
  2. kan bara instamma med skribenten, det var magiskt...

    SvaraRadera
  3. Hej Filip!
    Det här inlägget gjorde oss rörda till tårar, det var så väl beskrivet att vi nästan kan ta på känslan.

    Ha det riktigt bra på er "semester" och ta väl hand om varandra, så ses vi den 30:e.

    Kram mamma o pappa.

    SvaraRadera